Parklife

juli 12, 2010

Kungligt nöjeshus.

Palpitation var som förr. Trumpetkillen får två tummar upp för inlevelsen.

Striden om de sista rosédropparna var antagligen stenhård.

Matti.

Jag hörde ryktesvis att Parklife inte alls fick så många besökare som man hade hoppats på. Det är förargelseväckande för vi behöver det här. Den som inte gick har missat något. Fingertoppskänslan när det gäller att välja platser, banden, burköl. Och att sedan gå hem över Gärdet där solen på dagarna hade grillat sönder gräsmattan till smulor, men inte i hettan utan i nattsvalka.  Det finns naturligtvis bara positiva saker att säga utifrån det.

Enkel lista: exempel på några böcker som enligt Huddinge huvudbiblioteks katalog kan kategoriseras under ”Självdestruktivt beteende”.

Cave, Nick – Bunny Munros död

Curiol, Céline – Utrop

Hagman, Per – Vänner för livet

Isaksson, Malin – Brännhett

Klingspor, Agneta – Pressa läpparna här

Kluun – Änklingen

Picoult, Jodi – Den tionde kretsen

Söderberg, Marta – För bra för att dö

Om inte det lockar, testa exempelvis att söka på ”rotlöshet” eller ”narkotika”.

Åland

juli 9, 2010

Så fruktansvärt det kan vara att åka med färjan till Åland. På två timmar vill Viking Line att du ska se två trubadurer, en trollkarl, spela på enarmade banditer, handla i taxfreebutiken, äta av den groteska buffén, sitta på däck och stirra ut över ett tomt hav samt bli full.

Och Gammel Dansken var inte ens billigare än på Systembolaget. Det vettigaste med dagen var det rågbröd som jag köpte med mig hem.

Kort bara

juli 1, 2010

En person är aldrig mer än den holistiska enhet hans handlingar skapat under livets gång. Kom ihåg det nu, barn! (Och inte har vi någon övermakt att luta oss mot heller! Too bad!)

Sthlm, Sthlm

juni 21, 2010

Sällan hatade jag min hemstad så mycket som veckorna innan bröllopet mellan ni-vet-vilka. Det berodde inte enbart på bröllopet i sig, utan också på grund av den fattigdom som gjorde att jag tvingades inse att jag skulle bli kvar här hela sommaren. Min dröm om en långfika på Laundromat, Nörrebro, Köpenhamn gick om intet.  Samtidigt utforskade en del av mina vänner världen.

Och samtidigt vet jag att anledningarna till gnäll är få när det är Stockholm jag bor i. Det händer saker här hela tiden och det går att få grymma somrar i denna nordliga avkrok av Europa.  Det är det där jäkla romantiserandet som jag alltid ska hålla på med. Plus mitt neurotiska ältande. Jag borde lägga ner det nu för snart tröttnar folk antagligen. Jag skriver av mig nu.

Trots allt har jag Way Out West framför mig med husguden Paul Weller.  Men smakar ölen lika gott ur ett plastglas i Slottsskogen som ur en flaska i Köpenhamn?

Politiker nu och då

maj 17, 2010

Det är en ganska speciell upplevelse att skriva en b-uppsats när föremålet för uppsatsen är en historisk händelse, men ändå är såpass modern att det går att känna igen sig. I mitt fall Norrmalmsregleringen. När jag hör på radion refererar jag till de texter jag läser och mina jämförelser har just nu 1959 som ständig utgångspunkt.

Jag upplever detta oerhört starkt just nu. Hela min tidsuppfattning är förskjuten och jag måste ständigt påminna mig om att Yngve Larsson (huvudaktör i min uppsats) är död. Sedan 1977. Och redan då var han dessutom över 90 år gammal.

När jag sitter nere i Kungliga Bibliotekets mikrofilmssal (Vi som mest är där nere känns som ett udda släkte) och läser är jag förflytttad dryga 50 år tillbaka i tiden. För mig har personer som Yngve Larsson, Sven Markelius, Göran Sidenbladh och Z Höglund blivit betydligt mer levande än dagens aktörer i Stockholms arkitekturpolitiska frågor. Kanske för att man för i tiden premierade bildning framför dumheter. Även om jag inte alltid håller med i sakfrågorna så är utbytet av att läsa texterna enormt (som min vän och kursare sa: förut var liberalerna åtminstone personer som hade läst. I dag är det bara dumma egenföretagare som blivit rika). Texterna håller en så hög nivå att jag i vissa lägen häpnar. Jag tror inte att någon politiker kan skriva på det sättet längre. Ibland är det överslätningar, men vilka överslätningar!

Just därför ter sig också dessa personer från en nära historia som så mycket mer levande än de intellektuellt döda personer som sitter i stadshuset i dag.

Nu finns jag, allas eder Kaffekvarn, alltså även på Twitter. Satsar på att bli aforist.

http://twitter.com/kaffekvarn